Jag lever....
Man får nästan paniks när man inte hinner blogga. Jag som tyckte att det bara var löjligt - jag tar tillbaks det nu. Jag har jobbat dygnet runt senaste tre veckorna så tiden har inte räckt till. När man har eget företag.....eller inte jag men min kära Al....jobbar man ju jämt trots att timlönen blir löjligt låg. I bland tror jag faktiskt att en " vanlig anställd" har det bättre. Förstå mig rätt nu. Jag menar tänk er alla kommunanställda lärare med lov samtidigt som sina barn. Jo jag vet att de tycker lönen är låg och allt det där men ändå. Ibland drömmer jag om att få vara mammma ledig ett år. Nu ska jag ju inte ha fler barn för då är väl döden ett faktum men drömma kan man ju. Ledighet? Kanske har jag turen att skrammla i hop till en sista minuten på något sett. Jag vet att man ska leva positivt dag för dag men när kroppen protesterar och inte vill funka som jag är van vid blir det inte så lätt. Många vet ju inte om min kraftiga reumatism. Vissa dagar önskar jag nästan att det syndes på mig men med fullproppad medicinering klarar jag ett arbetspass till. Mediciner mot allt har jag nästan hemma eftersom ena medicinen ger biverkningar så man måste ta en annan.
Jag ska jobba idag med......hotellet.....banken......föräldrasamtal.....hämta Ebbe på hundhotellet och hinna fixa lite mat till barnen där i mellan. Tur att dagen innehåller många timmar. Visst är det bra att man hinner med allt frågan är bara vart man ska stoppa undan värken någonstans så att dagen ska fungera?
Någon som har ett tips?
Kram k
Jag ska jobba idag med......hotellet.....banken......föräldrasamtal.....hämta Ebbe på hundhotellet och hinna fixa lite mat till barnen där i mellan. Tur att dagen innehåller många timmar. Visst är det bra att man hinner med allt frågan är bara vart man ska stoppa undan värken någonstans så att dagen ska fungera?
Någon som har ett tips?
Kram k