gormtanten

Jobbade i går och diskade väl mest det är okej att diska det är bara det att när man inte är van med storköksdisk så är man så omständig. Var väl hemma vid 22.30, fikade lite, såg på tv och gick o la oss. tro nu inte att allt var lugnt där. Al lyckas vrida till sig i sängen så att baksidan på knäet hoppade ur led. Jag började ju tok skratta eftersom jag trodde det var kramp. ( Alla som tränar mycket vet vat jag pratar om. ) Skratta inte, det är knäet......inte hoppade tillbaka heller. När vi försökt dra lite i det under höga smärtor ringde jag sjukvårdsrådgivningen. Ni bör nog åka till akuten blev svaret. Hur ska jag nu som är 162 cm lång, tjock om magen få ut en skrikande karl ur huset samt få in honom i bilen? Det går inte. Al är 195 cm, väger kanske 85 kilo och har svin ont ( eller han är ju karl så hur ont det är vet jag inte).  Ringde tillslut 112. Ambulans kom och proppade honom med morfin. Efter ett lång tag lyckas de tillslut knäcka till knäet så någon transport till sjukhus behövdes inte i alla fall. När vi till slut kommit i säng. Al lite hög.....undrar han om vi ska mysa - knappast! Säger jag tänk om knäet hoppar igen. I vår säng blir inga barn gjorda - eller?
Kram k