gormtanten

Man har så pendlande känslor. I bland känner jag att det här klarar vi. Flytt, leva ihop, söka nytt jobb etc. och ibland så känns allt så omöjligt. Vet inte vad jag känner. När man varit sambo i snart 21 år så är det kanske så att det är vi för alltid? Kanske blir det bättre om Al får annat jobb som inte är dygnet runt? Kanske borde jag inte ge upp för lätt? Vi borde kanske flytta tillsammans för att sen bryta upp om det verkligen inte fungerar?
Frågorna är så många och orken att ta tag i det så liten. Satt och kollade jobb igår och hittade ett som skulle ha passat mig. Man jobbar dock redan från den 1:a juni så det är ju lite svårt. Får väl fortsätta leta lite. Försöker dagligen att King ska tycka om välling men det går inte så bra. Natt snuttandet är hela tiden så jag måste ta tag i det och få honom att sova utan bröst i munnen. Inte lätt.
Saknar att ha vänner att älta och skratta problem med. Har nu bott i Flen 2 år och fortfarande inte kommit in i samhället. Det känns lite tråkigt. Det är som om alla har sitt, sina gamla vänner och det finns inte plats för en till. Kanske är det jag som är osocial? Jag har aldrig upplevt det så men det kanske är det som är felet?
Som ni märker är jag osäkerheten själv just nu. Hoppas det går över för det är rätt tråkigt.
Kram k