Mirakel
Det kan ske mirakel. I dag åkte C och jag in till stan för att köpa nya julklappar åt Alex. Gick förbi SL hittegods men de hade ingen påse som passade min. Tänkte att jag skulle kolla även Åhléns men gick först till Akademibokhandeln för att fråga där....hör och häpna. De hade hittat min påse!!!! Gud vad tacksam jag är. Det finns fortfarande ärliga människor. Tusen tack!
Al har inte varit och köpt några direkta julklappar även om jag ordnat till barnen så kunde han kanske visa lite intresse att fråga om det är något jag önskar mig. Men nej, vet inte vad som hänt med honom. Han köpte 2 saker i mataffären när jag var med, jag har valt själv. Känns tråkigt, jag har bara köpt 2 åt honom men de har i alla fall en tanke bakom sig. Nu är det pojkarna som ger de men jag tycker Al borde tagit C på stan för att köpa någonting åt mig, vad som helst. C var med och köpte till sin pappa. Hör inte det till julen? Till uppfostran? Kanske är man lite löjlig men det är ju tanken som räknas eller hur? Det är som om jag ingenting är värd i Al's ögon, jo jag behöver grejerna jag valde men det är ju inte det jag menar. Omtanke. Njut nu av julen.
Kram k
