Som ett slag på min kind känns det när man inser faktum. Jag ville inte det här, hoppades att allt skulle lösa sig. Känner mig som den värdelösa person jag är och ni har rätt. Jag borde ha varit mer ärlig. Däremot förtjänar jag inte de saker som jag anklagas för. Jobb är jobb och privat är privat. Hela situationen saknar ord. K
Gask upp dig nu!=) imorgon är en annan dag hoppas den blir bättre för dig!
Jag är 41 år och har 3 barn,en född oktober 2010,, en kille på 11 år och en tjej på 17år. Sambo sedan 22 år tillbaka - vi har alltså inte lyckats gifta oss. Jobb 50 % och reumatism 50 %. Sonen på 10 år har grav språkstörning och lätt utvecklingsstörning. En man som Al Bundy. Det stora intresset är dans och godsaker men kommer mest att blogga om sådana saker som stör mig, kanske mest för att få skriva av mig o kanske för att jag någon gång ska ta tag i saken och förändra livet.