gormtanten

Har i dag varit in och sett på Pride paraden. Det var så mycket publik, jag har aldrig sett så många människor på en och samma plats. Min storebror med familj är i stan så vi hade pratat om att sammanstråla efter allt. Hörde på eftermiddagen av mig till mor min för att säga att vi kunde bjuda på middag i stället för att tränga ihop oss i hennes lilla lägenhet. Det är ju lite lättare för bror min att åka än för oss med en liten man och en utvecklingsstörd som inte vill tänkte jag. Sa att mamma skulle höra av sig när de pratat med varandra. Nu till saken: de hörde aldrig av sig, om man blir bjuden på middag kan man inte ringa och tacka nej i alla fall? Känns som om man är värd noll. Även om man är storebror måste man kunna anpassa sig. Tolkar som om vi är ointressanta att träffa. Inga måsten här, men man kan ju säga att man inte orkar i så fall. Å så min mor som inte vågar säga bu eller bä när storebror är med.... Lillasyster nu och för alltid när det gäller min familj...... Kram k