Vissa dagar känns värre än andra. Vill bubbla av kärlek men det är ju inte sanningen. Har inga känslor. Känner mig ganska tom. Alla förtjänar att känna sig älskade. Varför ska just jag känna mig som en sliten, fattig, 40 åring?
Vill leva, inte i glamour men väl med känsla av att vara värdefull.
Förbjudna känslor?
Kram k
Jag är 41 år och har 3 barn,en född oktober 2010,, en kille på 11 år och en tjej på 17år. Sambo sedan 22 år tillbaka - vi har alltså inte lyckats gifta oss. Jobb 50 % och reumatism 50 %. Sonen på 10 år har grav språkstörning och lätt utvecklingsstörning. En man som Al Bundy. Det stora intresset är dans och godsaker men kommer mest att blogga om sådana saker som stör mig, kanske mest för att få skriva av mig o kanske för att jag någon gång ska ta tag i saken och förändra livet.